Nu har äntligen det lilla underverket kommit hem till oss! Hon heter Chiltanas Ixuz Ivanna i stamtavlan, men kallas Enya här hemma. Om man googlar får man fram;

"Enya är ett irländskt namn som betyder "tro hopp och fred"livets glöd" som man behöver för att överleva svåra saker i livet."fet text

Ett passande namn på en söt liten krabat som fullkomligt charmat oss.

Här ligger hon tryggt och sover bredvid husses fötter...

Vi hämtade henne i lördags, resan hem gick jättebra, hon sov mest hela tiden. Väl hemma fick hon gå ut på vår gräsmatta och kissa;

Sen fick hon träffa Amber, vår lilla Tibetanska Spaniel-flicka på 2 år. Jösses vad bus det blev... De har nästan samma vikt och samma storlek - den här veckan i alla fall ;-) Enya vägde 6,1 kg igår och Amber 6,4 kg.

Amber uppfostrades av vår förrförra rottis Leia och uppfostrade vår förra rottis Hamilton, så hon är en rottis i hennes egna ögon! Tuff som få, men har ändå en väldig kärlek och gosighet som vi alla får ta del av. Hon kommer lära Enya allt hon kan vad gäller kampande, morrande, busande och pussande.

Under lördagen och söndagen var vi hemma mest men gjorde även utflykter ner till båtklubben och in till Bålsta. Hon måste ju vänja sig vid olika miljöer, lukter, läten och folk. Lördagen bjöd på en båtuppdragning i hamnen som vi kollade på, det var både spännande och lite läskigt. På söndagen fick hon lära sig både att gå i koppel och gå på bryggan - samtidigt! Jag vill inte att hon druttar i vattnet så jag satte på koppel, vilket hon tidigare VÄGRAT gå i, men när det blev fokus på brygga och vatten och båtar så glömde hon väl bort kopplet och knatade på rätt bra!

Att springa i skogen är bland det roligaste som finns att göra!! Hon springer så fort att tassarna ibland försvinner under henne och hon gör en kullerbytta, sen upp igen. Hon gör lekinviter till Amber och studsar på alla fyra för att få igång lek, vilket Amber inte är sen att hänga på!

Vi tränar också, självklart, att hon får vara ute själv med oss. Det känns viktigt att dela på dem ibland också! Vi har tränat på hennes namn och jösses vad snabbt hon fattade det! Nu vänder hon sig om när man ropar hennes namn, förutsatt att hon inte är helt inne i nån lukt eller nåt smarrigt att äta... Men vi tar det i korta steg och går inte så fort fram, hon är ju en liten valp! Även om jag tycker att valpar kan lära sig en hel del och inte "bara vara".

Idag ska snabeldraken fram och vi får se hur hon tycker om det... När vi slamrade lite i köket i lördags var det inte särskilt roligt, men igår gick det bättre! Vänja vid ljud och inte göra rädd eller ömka är min melodi.

Välkomna att följa oss och Enyas vardag!

Kram, Therese